Jag kom in helt snett när jag började lyssna på soul eftersom jag började med northern soulen. Hur kunde det bli så galet? Det hade varit skönare att börja med klassikerna först men jag missade ju alla stora. Och om det var nån som jag absolut inte gillade, så var det Otis Redding. Hans superhits är ju sönderspelade och soundet föll mig inte i smaken.
Men Look At The Girl har för mig det där lilla extra och jag förstår nu varför han var så stor och blivit älskad av alla!