På nått sätt känns den digitala reggaen, som soulens motsvarighet till northern/modern soul? Fascinationen finns där för svåra skiva, ju svårare en låt är, desto bättre är den. En av mina top-wants inom just digital har varit Billy Boyo:s låt Material Girl. Jag ser den inte ofta och låten är riktigt bra, ja precis vad man önskar sig av en av sina önskelåtar.
Finns väl bara på amerikanskt släpp (även om Billy är Jamaican så verkan han spelat in/släppt många låtar bara i US).