Det måste varit nittotre eller tidigt nittiofyra nån gång, jag strosade runt i Musikörat, en liten nördig skivaffär i Uppsala (som var den enda som sålde annan reggae än Bob Marley i stan) och tänkte köpa upp mig på klassiker. Nånstans hade jag hört talas om Abassynians och hittade en Heartbeat återutgivning på Satta Massagana. Dom släppte ju alltid bra grejjer på det bolaget, så jag köpte den.
Nu skäms jag, för jag lyssnade på den några gånger men hajjade den inte. Var det här verkligen bra? Jag var nog inte redo för roots då.
År senare började jag fatta, det här var ju bra grejjer! Titelspåret (lyssna också in Prince Busters version, jag älskar den) och Declaration of Rights är ju tunga klassiker men den låt jag gillar allra bäst är nog fjäderlätta och sprudlande Forward Into Zion.
För nått år sen, spelade dom på URF, gubbarna var gamla men gjorde ändå fina versioner av sina klassiker, det är svårt att glömma skuggboxningen till Declaration of Rights.
Det är en brokig historia med vad som egentligen är förstautgåvan på den här plattan (kolla in Graal records för att få en komplett bild). Jag fick tag på första officiella släppet men det finns en promo som kom innan som jag sett en gång på en obskyr japansk site, men var för seg för att hinna köpa.