Bob Andy – Desperate Lover

Bob Andy - Desperate Lover

Ojoj, tidig reggae med den kanske souligaste rösten från Jamaica. Jag är oerhört svag för just den här Bob Andy låten (han har skrivit den). Hans sång är fantastisk, det bara dryper soul och orgeln tar över så perfekt efter verserna. Det blir helt enkelt inte bättre än såhär!

Låten ligger på Supreme, underlabel till Studio One. Äntligen fick jag tag på ett exemplar som spelar bra, är inte alltid så enkelt med Jamaicanska singlar.

Texten är också så simpel, enkel och kort:

How do you feel when you’re baby’s gone
How can you sleep
With no one to keep you warm
You toss and turn, you cry all night
It’s such a feeling, it gives an awful fright

I made a mistake when I grieved her heart
She couldn’t stand it
She decided we’d part
I’ve got to find her and apologize
I want no one else, she is just my size

Förresten, det blev årslista i år också, det här var mitt 2011.

Soul Makers – Girls Like You

Soul Makers - Girls Like You

Alltså vad ska man säga, den här killen Prince Buster hade verkligen allt. Den här sjuan innehåller två övergrymma låtar.

Ena sidan med Prince Buster Allstars är en cover på countryklassikern Green Green Grass Of Home, lyssna in beatet och pianot. Väldigt bra twist på originalet.

Vänder man sida så dyker det här pianot upp igen. Vilken sjukt bra melodi. Låten är från 1968 och pianot skulle kunna bli en fin hiphopsampling. Prinsen har såklart skrivit låten, skulle inte säga nej till en instrumentalversion av Girls Like You, finns det?

Prince Buster AllstarsGreen Green Grass

Soul MakersGirls Like You

Joya Landis – Moonlight Lover

Joya Landis - Moonlight Lover on Treasure Isle

Sista dagen på året och bloggen har nu funnits i ett år. Det gick att få ut 365 fantastiska låtar och det känns härligt. I början trodde jag att det skulle vara en enkel match men det blev väldigt jobbigt, det har märks ibland på dom något oinspirerande texterna.

För mig har det varit kul att se hur många låtar det blivit per kategori: det blev bara en calypso låt (Patsy med Fire In Your Wire, den är fortfarande lika bra!), tjugotre discolåtar (hur kunde det bli så få, jag kan inte förstå det för disco är egentligen min stora grej) och tretton moderna soullåtar (jag hoppas att Beres Hammonds Oh I Miss You ska slå en dag).

Det blev hela sjuttiotre R&B-låtar (massor med grym gospel gömmer sig där), hundrafem reggaebidrag (ja, alla har föstått att jag brinner extra mycket för regga just i år), fyrtiotre soullåtar (lyssna in Capletons She Call My Phone om du inte hört den, fantastisk soul!) och tjugo dancehallrökare (har hållt igen här, jag borde grävt fram fler singlar).

House har alltid legat mig varmt om hjärtat, det blev sjuttiotvå soulfulla houselåtar, femton northernstompers (jag har aldrig samlat northern och aldrig gillat dom snabba låtarna, men när jag hör Jack Montgomerys Dearly Beloved får jag en tår i ögat), sex raplåtar (sjukt, jag har inte tagit några nya och inget från ”mina” guldår 1990-1995) och sist då nio ska/rocksteady-låtar, varav nästan alla är Prince Buster (min stora favorit)!

Jag har valt att inte lägga upp några nya låtar under året och det har varit svårt för det har varit ett grymt år! Årets bästa låtar 2010 är:

  1. Burro BantonNo Lye Low
  2. Ricky BlazeJust You & I
  3. Roc MarcianoSnow (båda mixarna!)
  4. Drake & ShaggyFind Your Love [Remix]
  5. NavinoPut It On
  6. Donell JonesYour Place
  7. Vybz Kartel, Poopcan & Gaza SlimClarks
  8. Joell Ortiz & NovelCall Me (She Said)
  9. Bobbi ChanelThat’s My Baby
  10. Future Fambo & Beenie ManDrinking Rum

Vad händer nästa år? Bloggen kommer att ligga kvar och när andan faller på kommer det dyka upp någon ny låt (följ mig på Twitter för att veta när det händer).

Årets sista låt är Joya Landis Moonlight Lover, ska inte säga det är den absolut bästa av alla låtar här, men i alla fall topp tio.

Super Cat – Come Down / Dollars Fi Count

Stopp! Sökandet efter världens bästa tolva är över. Super Cat:s dubbla A-sidtolva är världens bästa, så är det. Ena sidan är Come Down som är dansgolv i dess allra bästa bemärkelse. Lyssna på basen, ojoj säger jag! En låt med texten Dong dong dong dong dong dong dong dong dong dong!!!! kan ju inte heller vara fel.

Förra året gjorde Sveriges egna Joey Fever och Million Stylez en egen version på samma rytm (bra sång från dom men tyvärr är den nya versionen av rytmen mycket svagare än originalet).

Det kom i alla fall en tolva till på Wild Apache på samma rytm, Wayne Fire med Sexy Body och James Bond och Women A Cus. Av dom är det Waynes låt som är den bästa. Är det nån som vet om det finns flera versioner?

På andra sidan tolvan ligger låten Dollars Fi Count, den är lite lugnare men nästan lika bra. Finns också flera bra låtar på samma rytm: Bobo Generals Don’t Drink And Drive (bra text!) och James Bond med Dollars Ah A Girl’s Best Friend. Båda är värda att leta upp.

Come Down:

Dollars Fi Count:

Winston Samuels – The Greatest

Winston Samuels - The Greatest

Det här är min absoluta rocksteadyfavorit, så jäkla bra är den! Producerad av Coxsone Dodd men kom den ut på Studio One? Har sett ett sånt ex en gång på Ebay men jag är lite osäker om den verkligen var från när det begav sig?

Annars ser man den ibland på Jamaicansk singel som pre-release (men jag har bara sett väldigt repiga ex av den, antar jag haft otur).

Det här är UK-släppet på fina Island (synd bara att nån väldigt nervös kille kluddat sitt namn på labeln).

Det här är ju också den ultimata soundkillerlåten, njut av texten:

Some may say, they are the roughest
Others might say, they are the toughest
You got some who are saying, they are the rudest
You got them again who say that they are the strongest

But I’m the greatest!

The Congos – The Wrong Thing

The Congos - Heart Of The Congos First Press

Puh, efter mycket ångest och massor med lyssningar har jag nu kommit fram till vilken som är den bästa låten på CongosHeart Of The Congos . Förut tyckte jag det var Ark Of The Covenant men jag har ångrat mig. Den bästa är den första mixen av The Wrong Thing där pianot ligger mycket högre än i senare versioner.

Har äntligen fått tag på den första pressen, eller snarare först-första pressen. Eller kanske den första enligt internet, jag är inte helt i det klara med alla utgivningar.

Mystiken runt Congos-plattan är tät och skum. Så här fattar jag det nu: Första pressen som kom ut har en vit label med svart text och omslaget har blåa ränder. Baksidan har några felskrivningar på medverkande musiker (Winston Riley där det borde stått Winston Wright och Keith Sterling istället för Keith Stewart). Några låtar har pianot högt i mixarna och inget av kobrölen finns med (som finns på Blood & Fires återutgivning).

Det finns också varianter av den här med handmålad gul färg på dom blå sträcken (det sägs då att Lee Perry skulle målat dom för han inte gillar färgen). Den med gula sträck är den vanligaste, eller vanligaste, man kanske ser den två-tre gånger på ett år på Ebay.

The Congos - Heart Of The Congos Label

Nästa press har samma mixar, men den fina Black Ark labeln. Däremot så har dom blåa strecken på framsidan bytts ut mot svarta och musikernas namn ändrats.

Sen kommer nästa press, också på Black Ark. Då är labeln den samma som på första fast med grön färg. Mixarna däremot är annorlunda, pianot är lägre och Lee Perry har lagt till dom här mystiska ljuden. Det är dom här mixarna som sen återutgivits på flera andra bolag. Omslaget har dom svarta ränderna.

Ten City – That’s The Way Love Is

Ten City - That's The Way Love Is

Det finns två house lp:s som måste finnas i alla människors skivhyllor: Blaze Motownklassiker 25 Years Later och Ten City:s Foundation. Båda utgivna på stora bolag men dom fick inte den här genomslaget dom förtjänar.

Foundation innehåller såklart då bara grymma låtar och det är en låt som står ut extra mycket och det är That’s The Way Love Is som är en av mina absoluta favoritlåtar, alla kategorier. Marshall Jefferson som producerat har aldrig låtit mer modern och Ten City aldrig mer relevant. Musiken är så glad och sprudlande men texten är sorglig. Och pianot, vad ska man säga om pianot?

Chairmen Of The Board – Working On A Building Of Love

Chairmen Of The Board är världens bästa band och det beror på två saker: Holland Dozier Holland och General Johnson. Storyn är såhär: Holland Dozier Holland kom i bråk med Berry GordyMotown om hur mycket pengar som dom skulle ha, så dom lämnade bolaget och det blev en obehaglig stämning som gjorde att H-D-H inte fick skriva några fler låtar förrän det hela hade löst sig i domstol.

Men skam den som ger sig, dom startade skivbolagen Invictus/Hot Wax och Music Merchant. På Invictus signade dom Chairmen Of The Board med sångaren General Johnson, killen har ju en väldigt egen, desperat röst eller vad man kan kalla den (man hör det redan på Showmens – Our Love Will Grow).

I alla fall, H-D-H fortsatte skriva låtar men under namnen Ronald Dunbar och Edythe Wayne för att undvika att bli ytterligare stämda av Motown (men alla hörde ju att det var deras låtar). Efter några år löste sig det hela och dom kunde stå som kompositörer igen.

Det extra roliga med Chairmens låtar är att allla deras bästa finns på singlar (kan inte minnas nån låt som är med på deras LP:s som är bra men som inte kom på singel?). Det här är dom låtarna som man bara måste ha:

  • Bless You
  • Everybody’s Got A Song To Sing
  • Everything’s Tuesday
  • Give Me Just A Little More Time
  • Pay To The Piper
  • Working On A Building Of Love
  • (You’ve Got Me) Dangling On A String
  • Let Me Down Easy

Och allra bäst av dom, det är nog Working On A Building Of Love, den mest upplyftande låt dom gjorde.

Blaze – Miss My Love

Stopp! Ställ dig upp och och tryck på play. Det här är den bästa Blaze-låten jag har hört! Och det är sjukt för hur många låtar har dom inte gjort dom senaste tjudo åren (shit vad länge dom hållt på!).

Det är skumt att den här inte kom ut på tolva men Motown kastade ju bort kanske en av sina bästa skivor nånsin. Jag har inte full koll men på nått sätt skar det sig mellan Motown och Blaze, skivan blev ingen hit fast den är helt fantastisk!

Skivan som låten är från heter 25 Years Later och är en konceptplatta och berättar en story om Shaheed som startar Black People Movement och jobbar för svartas upprättelse. En bra story helt enkelt.

Själva musiken på plattan har egentligen två sidor, dels klassisk Motown-soul, softa härliga soullåtar och dels glad upplyftande house. Låten I Wonder skulle kunnat ha varit inspelad av Marvin Gaye, Gonna Make It Work är soul med gospelkörer och So Special är upplyftande house som handlar om jämlikhet och alla människors värde.

Min absoluta favorit på plattan är då Miss My Love och den är nått så ovanligt som en duett mellan en man och en kvinna (Blaze har väl bara gjort det en gång till, Alex & Rai med For The Love Of You?). Det är ett grymt samspel men vem är kvinnan som sjunger, har svårt att höra, antar det är Keisha Jenkins eller Sybil? Det står inte facit på skivan.

Det går inte att sitta still till den här låten och minst en arm bara måste upp i luften när man hör den.

P.S På cd-versionen finns en extra låt Love Is Forever som gör att man måste ha den både på cd och vinyl!