Biz Markie – Let Me Turn You On

Kolla in omslaget på Biz Markie:s Let Me Turn You On, klart du blir kåt som attan när du ser honom. He’s really the shit. Biz har humorn och flowet, jag älskar honom. Han snor han allt från McFadden & Whitehead på ett snyggt sätt.

Det var verkligen superkul att se honom live på Sneakersnstuff-festen för nått år sen även om det blev lite konstig känsla när han blev förbannad över den uppställda videokameran och sa att han skulle kliva av om dom inte slutade filma (han stirriga arga blick har etsat sig fast i mig).

Let Me Turn You On är en av mina absoluta favoriter med honom.

Grand Master Flash And The Furious Five – Super Rappin No. 2

Grand Master Flash And The Furious Five - Super Rappin No. 2

Har ett svagt minne av att @CappuccinoSoc skrivit att det här är hans favoritdiscoraplåt och det har jag full förståelse för, det här svänger som satan!

Grand Master Flash And The Furious Five har en till på samma beat som bara heter Super Rappin’ men nummer två är tightare. Om du letar originalsamplingen, leta efter Whole Darn Family och Seven minutes of funk

P.S. HP och hans glada gubbe finns i run-out grooven.

The Fearless Four – Rockin’ It

The Fearless Four - Rockin' It

När man pratar gammal rap (supertidigt åttiotal alltså) brukar det alltid vara mer party än hårda beats, men här samplas (eller samplern var inte uppfunnen 1982, så dom snarare spinner) Kraftwerks The Man Machine. Hårt låter det i alla fall. Men även party.

The Fearless Four bestod av fyra mc:s: The Great Peso, Devastating Tito, Mighty Mike C och DLB. Coola namn och dom släppte en till bra låt på Enjoy som heter It’s Magic.

Låten är producerad av legendariska Bobby Robinson, håll koll på honom om du letar tidig rap, står hans namn så betyder det att det svänger! Det sjuka är att han började producera tidigt femtiotal och föddes 1917, dvs han var sextiofem när han producerade den här. Bobby hade också en skivaffär i Harlem, du kan läsa här om när den stängde (och se lite fina bilder).

Skivan här är röda issuen och har ”dc” inskriven i run-out grooven.

Sounds Of Blackness – Try

The Spinners It’s A Shame är en bra och uttjatad låt som Try bygger på. Men det gör inte Try dålig, det är en av mina absoluta favoriter med Sounds Of Blackness. Dom är annars en klassisk gospelgrupp som följer receptet en bra låt per skiva.

Dom låtar som då är bra på respektive skiva är:

  • I’m going all the way
  • Try (den här!)
  • Optimistic
  • God Is Love (både inspelningen från 1995 och 2009)
  • Hold On (A Change Is Coming)
  • Soul Holidays

Joe – All Or Nothing (Georgie Porgie – Adams remix edit part 2)

Det är sjukt att en Toto gör en låt som så många vill sampla! Det här är Joe:s version som drogs tillbaka, antar att samplingen inte blev godkänd.

Eric Benet och Faith Evans version är annars riktigt bra!

Har ledsnat på mix nr 1 av den här så det här är Adams part 2-mix, som låter nästan lika som mix 1 men lite lite annorlunda.

III Frum Tha Soul – Fever

III Frum Tha Soul

De här plattan kom egentligen inte ut. Eller hur gick det till egentligen? Hittade först ett japanskt exemplar, den gavs ut i Japan 1998 men sen verkar det ha pressats upp några amerikanska exemplar innan det bestämdes att den inte skulle släppas. Tråkigt för det är en helt ok skiva med en oerhörd topplåt: Fever är ju helt fantastisk!!!

Låten bygger på en Love Unlimited/Barry White sampling från låten Midnight And You. Originalet är fin och det härliga är att III Frum Tha Soul verkligen utnyttjar samplingen och gör nått ännu större/bättre.

Freddy Scott – Got What I Need

Freddy Scott - Got What I Need

Vilken låt! Undrar om Freddy Scott visste hur älskad den skulle bli när han sjöng in den? Minns när jag såg Biz Markies Just Friends version på MTV och bara älskade den, härliga minnen! Sen när Ghostface Killah gjorde samma sak med sin Save My Dear så förstod jag att originalet är en grym låt. Mer soul till folket.

Curtis Mayfield – You’re So Good To Me

Jag har svårt att avgöra vilken låt som jag gillar mest av dom som samplat Curtis original: Mary J. Blige med sin Be Happy från den tiden när Puff Daddy valde dom bästa samplingarna, eller Dantes 7 Days A Week (finns den på nåt annat än japanska U.N.I.T.Y-samlingen?). Båda är ju ena riktiga kanonlåtar och kommer nästan upp i samma nivå som Curtis.

Det är lite sorgligt med Curtis Mayfield, även om han är en av dom stora så känns det som han ändå inte riktigt får den statusen han är värd. Eller så är det så bara hemma hos mig, hmm.