Horace Andy – I’ve Got To Get Away

Horace Andy är en av mina absoluta favoriter (och inte bara min antar jag). Här gör han en cover på en John Holt låt (originalet kan du höra här). Dr Alimantado tog sen Horace version och sjöng över och kallade den Poison Flour (lyssna här). Låtar älskas och återanvänds.

I’ve Got To Get Away är från plattan Horace Andy sings for you and yours, en helgjuten skiva som kom där nån gång efter Horace lämnade Studio One. Näst bästa låtan är versionen av Money is the root av all evil, stenhård version. Gillar också hans återinspelning av Skylarking med Bunny Lee från samma period men som inte är med på albumet.

Don Carlos – Lazer Beam / Booming Ball

Don Carlos - Pass Me The Lazer Beam

Don Carlos album Pass Me The Lazer Beam ligger på min topp 10 över dom bästa albumen nånsin. Skivan kom ut på Jackpot på Jamaica och Enterprize på US. Pressen på den Jamaicanska versionen är sämre, instrumenten låter liksom klarare och bättre på den amerikanska men jag hade såklart otur med mitt US-ex och fick tag i ett som inte spelar så bra. Låtarna här är från ett Jamaica-exemplar.

Det här är en platta som alla måste ha, varenda låt är en hitsingel, inga låtar är här för att fylla ut skivan, hur ofta händer det egentligen? Skivans superhit är Lazer Beam, hur kan man inte älska rader som ”them come with them 45, but I & I say we gotta survive, so pass me the lazerbeam”. Vet dock inte om Don snackar om Star Wars lasers eller bara ljudeffekter.

Andra låten som jag valt är Booming Ball där han berättar om hur han vill att hans tjej ska vara. Har inte helt fattat hur han menar men det känns som texten ändå är ok?

Det var stor besvikelse förra året när Don Carlos spelade på reggaefestivalen och inte spelade Lazer Beam, hur kunde det gå till? Han körde i alla fall en bra version av Declaration Of Rights.

Lazer Beam:

Booming Ball:

Peter Metro – The Don

Peter Metro - The Don

Vilken tråkig röst Peter Metro har! Han har aldrig varit nån favorit för mig men han är lite bättre än sina singlar när man lyssnar på gamla soundtapes. I alla fall, här har killen gjort nått helt fantastisk eller kanske snarare Bunny Lee som producerat och gjort den här versionen av rytmen.

Sleng Teng var ju den första digitala rytmen och snacka om att man kan ledsna på den, det finns ju så sjukt många olika versioner, det måste ju finnas nån måtta även i dancehallvärlden? Men den här versioner skiljer sig, det är den hårdaste, det här är hårdrocksreggae i dess positiva bemärkelse.

Texten är ju en version för sig, lyssna när Peter radar upp självklarheter om varför han är The Don och man kan inget annat än le när han snor ”Don’t touch me me because I’m close to the edge …” 2.35 in i låten.

Den här finns på sjua också på labeln Rosie Uprising.

King Stitch – The Killer

King Stitch - The Killer

King Stitch (Jah Stitch som han också heter) kör på hårt på Bunny Lee:s Jackpot label. Det är nått extra härligt med såna här 70-tals deejays som bara manglar över originalet. Men vilken är originalet?

Min favoritdeejay är Dr Alimantado, hans Best Dressed Chicken In Town förändrade nog mitt liv. För det första så är omslaget så coolt och varför har han gylfen öppen? Sen är ju hela plattan helt otrolig, finns stora chanser att det kommer komma låtar därifrån nån gång under året.

Men nu är det King Stitch som gäller, lyssna på killern!