E. Neil a.k.a Early B – Jah Free The Sling Ting

E. Neil a.k.a Early B - Jah Free The Sling Ting

Min absoluta favoritdoktor är Early B. Här kommer hans (enda) låt på Sleng Teng-rytmen. Jag har tjatat tillräckligt om rytmen här på bloggen och man får absolut inte missa doktorns version. Härligt flow som vanligt.

På den här tolvan har han sitt riktiga namn Earlando Neil, inte lika säljande kanske som Early B.

Prince Buster – Your Turn (Sad Song)

Prince Buster - Your Turn

Är man ett galet geni om man snor en bra låt, skriver om texten lite och anger sig själv som ensam låtskrivare? Det finns i alla fall en viss likhet mellan Otis Reddings Fa Fa Fa Fa Fa (Sad Song) och Prince Busters Your turn. Fantastisk låt är det.

Mitt exemplar på singel spelar väldigt väldigt illa första biten men i alla fall bättre än den som ligger upp på Youtube. Skulle vara kul att hitta ett bra ex nån gång.

Watty Burnett – Open The Gate

Watty Burnett - Open The Gate Orchid Records

När jag började lyssna på reggae så fattade jag inte riktigt grejjen med Lee Perry. Det låter galet såhär i efterhand men jag hittade inga skivor som jag gillade, utbudet var rätt begränsat i början på nittiotalet i Sverige. Jag läste ju att han skulle vara ett geni men låtarna jag hörde lät likadant hela tiden. Varför skulle han vara så speciell?

Sen fick jag tag på Trojansamlingen Open The Gate och poletten ramlade ner. Tror att många av låtarna är överförda från vinyl eller väldigt dåliga original, det sprakar och knakar och bygger på mystiken på skivan. Många av låtarna är mörka Lee Perry produktioner och wow, vad jag gillar dom!

Bäst på skivan är Watty Burnett med Open The Gate. Här är den på amerikanska släppet på Orchid, den kom ut där 1979, två år efter jamaicanska släppen på Black Art (finns på både på export-tolvan, dom med jamaicanska färgerna och på den lokala labeln).

Watty har gjort flera låtar med Lee Perry, bland annat Rainy Night In Portland som är samma stil som Open The Gate (och också med på Trojansamlingen). Av hans tidigare låtar så kan jag inte låta bli att gilla I Man Free som låter precis så där som man vill den tidiga sjuttiotalsreggaen ska låta.