Plyers – Bring Your Love To Me

Plyers - Bring Your Love To Me

Plyers eller Pliers som man också känner honom, blev ju superkänd när han joinade med Chaka Demus och gjorde ännu en version av Murder She Wrote. Båda hade ju haft rätt långa karriärer innan dess och på den här låten är Plyers rätt ung (i alla fall på fotot). Här tar han sig an fina Lecture-rytmen och gör en avskalad version där man verkligen får njuta av hans grymma röst!

Sadane – One Way Love Affair

Sadane är ett gammalt tips från min kompis Stuve, han älskar ju allt som Mtume/Lucas producerat och jag håller med honom, det här är så tjock soul kan bli!

Gillar också omslaget, på framsidan är Sadane glad, står med blommor i handen och är förväntansfull (han ser dock lite tom ut i blicken, gör han inte det?). Hur kommer daten att bli? Kommer den helöppna skjortan att kunna göra susen? Det är åtminstone helt rätt att matcha blommorna med byxorna.

Sen den sorgliga baksidan, när han förstått att det är hans fantasi som spelat honom ett spratt, han sitter där uppklädd för en trevlig kväll och skålar med sig själv för det här blev en One Way Love Affair.

Blaze & Billy Hope – Live The Happy Life

Några av dom lite svåraste Blaze-tolvorna ligger på den lilla coola etiketten Sumo. Mest poppis där verkar deras Keeping My Mind vara, den är dyr och har också återutgivits i Japan. Det är en återutgivning som är läskigt lik originalet men man kan märka att det inte är original om man jämför med nån av dom andra tolvorna på Sumo, den nya väger mindre och känns inte lika rejäl. Nåja, har aldrig gillat den låten, det är nått med refrängen som inte är i min smak.

Har bara tre av Sumo-tolvorna, Happy Day med Blaze/Alexander Hope är bra men den jag gillar mest är Live The Happy Life.

The Congos – Ark Of The Covenant

Congos - Heart Of The Congo

1994 skrevs det mest relevanta inom musikväg i Sverige någonsin! Vadå? Jo, då kom tidningen Pop nummer 10. Tidningen har samlat dom hundra bästa albumen genom alla tider, en otrolig kulturgärning! Förutom då såklart att för många popmänniskor har fått varit med och röstat, hallå rent objektivt kan det inte finnas nått vitt album som borde varit med på listan. Nåja, man får ta det för vad det är och alla har väl vant sig att det är så det funkar i svenska tidningar, kolla in recensionssidorna i dom stora dagstidningarna, det är på sin höjd en av tio skivor som är gjord av svarta artister. Det är för lite soul i svenska journalister! Trots det så är ändå nummer tio grym läsning (du kan hitta hela deras listan här).

Congos - Heart Of The Congos Front

Alla listor leder ju till att man själv vill ha med andra skivor än de som är med. I det här fallet saknas helt 80-90-talssoulen men också reggaedelen är svag. Jag saknar bla nån från Sugar Minotts Studio One plattor, Don Carlos med Pass Me The Lazer Beam, Hell A Go Come-rytmplattan och såklart världens bästa skiva (den fanns ju inte ens med bland dom trehundra alternativa skivorna som var listade där) nämligen The CongosHeart Of The Congos! Det är ju på den skivan som Lee Perry når sin höjdpunkt, den är mystisk, skönsjungande och bibliskt på nått konstigt sätt och varenda låt är så förbaskat bra! Hallå, det ÄR ju världens bästa skiva! Jag kunde i princip lagt upp vilken som helst av låtarna från den här men nu blev det så att jag valde Ark Of The Covenant. Det är en av mina absoluta favoriter.

Congos - Heart Of The Congos Back

Själva vinylen är lite jobbig, det här är originalpressen (LP 4049 men fel omslag, ska vara blåa linjer istället för de svarta, det säger i alla fall vissa rykten) och mixarna på den är lite annorlunda än dom släpp som kom senare. På andra pressen på Black Art som kom ut året efter (1978) så har Lee Perry mixat om en del låtar, man märker det enklast på låtarna Children Crying och Ark of the Covenant där han lagt till dom här brölande kossorna (eller vad ska man kalla ljuden för, när man lyssnar så fattar man). Man kan också höra att det är lite olika mixat, olika volymer, olika ekon och olika längder på låtarna. Och det är dom mixarna som har givits ut på en radda andra bolag (engelska Go Feet, Congos egna label Congo Ashanty och franska Jah Live).

Har svårt att välja egentligen vilka mixar som är bäst, jag gillar ju Perrys experimentella delar (dvs andra släppet) men original är ju alltid original om man är skivsamlare.

Skivan spelades in i Lee Perrys legendariska Black Ark och den är ju helt galen! GALEN! Galet bra, konstig och änglalik men även helvetet (det är sjukt hur han kunde få fram dom här ljuden och mixarna med hjälp av bara fyra kanaler). Jag fantiserar att plattan är som Stig Dagermans sista bok, den han jobbade med och som gjorde honom deprimerad för den var så bra men också så komplicerad och som enligt legenden skulle vara det bästa någon svensk någonsin skrivit. Stig och Lee, galna genier båda två.

Plattan skulle egentligen ha getts ut på Island och fått ett världssläpp, men det är lite oklart varför det inte hände, antingen så ville inte skivbolagsbossen Chris Blackwell släppa ett sånt guldägg och konkurrera med sin stora stjärna Bob Marley eller så var det bråket som uppstod mellan Congos och Lee Perry som gjorde att den aldrig kom ut nån annastans än på Jamaica.

Den har i alla fall återutgivits ett flertal gånger och om ni skulle råkat att inte hört den så finns den här på Spotify (det är Blood & Fires finfina återutgivning).

Det här är första pressen/mixen av Ark Of The Covenant:

Andra mixen/pressen:

Horace Martin – Talk Dem A Talk

Horace Martin - Talk Dem A Talk

Finfin låt på Dignitary Stylish hitrytm Jah Send Mi Come. Det är ju en rätt plastig rytm men det känns som Horace är benhård ändå! Låten kommer från rytmplattan Ram Jam Master och Horace Martins version är helt klart den bästa.

Jag har ingen speciellt bra koll på Horace, vet att jag gillar hans rootslåt Me Rule, mest för att det är en otrolig egotitel och sen är jag svag för omslaget Watermelon Man LP, där han är beredd att slaska i sig en vattenmelon.

Det finns en bra video på när Dignitary kör sin låt på rytmen:

Luther Vandross – I Won’t Let You Do That To Me

Luther hade verkligen en fantastisk röst, det är konstigt att han inte blev en större superstjärna än han var. I Won’t Let You Do That To Me är en lite senare nittiotalslåt som helt låter oss höra vilken grym pipa han hade (låten finns också inspelad med The Main Ingredient, fin version även det).

Luther säger att han tänker inte ta nån skit mer, han kommer inte låta sig bli bedragen en tredje gång:

The first time, a mistake
Second time, a bad decision
Third time, there won’t be one
‘Cause I won’t let you do that to me

The first time, a mistake
Second time, a bad decision
Third time, honey, dream on
‘Cause I won’t let you do that to me

Några andra låtar som jag tycker man inte ska missa med Luther är:

  • You’re the sweetest one – på samma LP finns Better Love, superb även den!
  • Are You Using MeMasters At Work när dom var som bäst, härlig livekänsla i låten!
  • At Christmas Time/May Christmas Bring You Happiness – är ju julen i ett enda paket, alltså versionerna från gamla Funky Christmas plattan.
  • Nobody to Love – lite softare än dom andra på listan, sorglig och fin.
  • I wanted your love – superdiso!

Logg – I Know You Will

Hur kan man inte älska Leroy Burgess? Jag vet att du kommer att göra det. Logg som gruppen heter släppte en LP på Salsoul som faktiskt är bra rakt igenom (lite ovanligt för discoplattor). Förutom singlarna så lyssna speciellt in Something Else och Sweet To Me. Men bäst av alla låtar och en av dom absolut bästa jag nånsin hört, det är I Know You Will! Jag gillar tom de instrumentala delarna där runt fyra minuter.

Salsoul har ju som bolag fått en del skit, det är synd för att det finns en del riktigt bra låtar där, speciellt dom där Leroy och Greg Carmichael var med och bidrog.